Reservdelsavdelningen


En bild från reservdelslagret omkring 1965. Mer än 15.000 olika reservdelar för VW,Scania, Porsche
och Jeep. Personalens skyddskläder är de typiska grå rockarna. I ställagen till höger är kompletta
utbytesmotorer staplade. Lagerinredningen och de mörkgröna skåpen fick tjänstgöra fram till flytten till
den nya platsen i GM´s gamla lokaler på Ga Bangata.

I reservdelslagrets hyllor och ställage hanterades artiklar för både personbilar, lastbilar och släpvagnar med dess tillbehör.
Expedieringen till verkstadspersonalen skedde genom en gemensam lucka ut till verkstäderna. Vid den blanknötta plåtdisken fick montören sina delar mot uppvisande av sin arbetsorder. De upplevde detta som en ständig väntan på sin tur. Fler tillvägagångssätt diskuterades för att minska väntetiderna.
Ett förslag om "hovmästarbetjäning" med lagerpersonal gående på verkstaden blev dock inte av. Inrättandet av en öppen montörshop minskade problemet väsentligt. Hur kunde vi hålla ordning på 15.000 olika reservdelar. Nej, det kunde vi inte alltid. Men för det mesta gick det som vi tänkt.
Nu var det väl inte bara vi själva som bestämde hur det borde vara. 25 mil ifrån oss i Södertälje satt en del personer som gärna ville ha ett ord med i laget. Några gånger om året kom de på besök och granskade verksamheten.
Mekaniker hämtar ut sina reservdelar vid verkstadsdisken. Eller är det kanske bara fredagslotteriet som hägrar.
På lagerkontoret satt Olle Jonsson som skötte telefonorder och administrationen. Lagerbokföringen skedde med kardexkort fram till 1970 då man övergick till ADB med Samdata. Reservdelschefen Bengt Håkansson satt längre in i kontoret. Kontorsväggarna var av gråa plåtmoduler med glasrutor som vätte in mot verkstadskontoret. Genom ett litet skjutglas ropade tidstämplaren Sören Nissby efter reservdelsspesarna.
Kontoret byggdes om ett flertal gånger och den trista plåtväggen togs bort.
Då Bengt Håkansson lämnade företaget tillträdde en ny reservdelschef, Sigge Anders.När han i sin tur slutade sin tjänst tog Olle Jonsson över chefskapet. Detta behöll han till sin pension vid "Nya Bil & Buss" i Marnäs..
Författaren och Olle Jonsson funderar på någon klurig fråga.
Bättre förr?
Sällan har väl en yrkesgrupp som reservdelsmännen, fått uppleva så stora förändringar inom bilbranchen på så kort tid. Att det var bättre förr, gäller inte här. Yrkets status som länge legat bland de lägre börjar nu ses som mera "rumsrent". Lönerna har alltid legat lägst i branchen, och gör väl så än även om klyftan har minskat. Personalen har gått och kommit oftare än annorstädes, även om vissa tydligen har hållit sig kvar till pensionsåldern. Datoriseringen har inneburit effektivare lagerhållning och kortare leveranstider. Vi åkte till Södertälje med jämna mellanrum för utbildning (och rekreation).Nu skulle vi sätta "Kunden I Centrum", en slogan som följt oss genom alla år. Visst kunde det kännas onödigt ibland att predika detta för kundmottagare och övrig personal som hade mer en 20 års erfarenhet. Det gjorde att man stundom undrade över kursledarnas up to date
Mats Jonsson reservdelsman kom till oss med många nya idéer. Dessutom var han duktig på att genomföra dem, med eller utan chefens medgivande.
Månadsorder
Att lagerpåfyllning endast kom en gång per månad är i dag svårt att förstå. En långtradare med släp lossades i snömodden med en handdragen palllyft Att vi inte tippade de stora lagerburarna i snön förvånar än i dag. Att skriva debetsedlarna för hand och räkna i huvudet eller med räknesnurra är inte något vi saknar i dag.
Efter Samdata kom Autopart i olika versioner. Vi lärde oss att räkna parametrar och ekonomiska orderkvantiteter. Scania hade sitt eget datasystem, SICS. Papperskatalogerna med tidsödande bladbyte ersattes av microplanfilmer som byttes på nolltid.
Författaren tar emot en beställning. Vid skrivbordet till vänster i bild satt verkmästaren på scaniaverkstaden Ulf Centerlund.


Butiken
I reservdelsbutiken skyltades det med det mesta som hörde till bilbranchen, och föralldel annat också.
Det nödvändigaste för "gör det självaren" som oljefilter och tändstift. Att det även förekom mindre viktiga
reservdelar och tillbehör ömsom roade och retade en del av oss. Att vi hellre lagerhöll strandmadrasser,
grammofonskivor och randiga strumpor istället för bromsartiklar och styrstag var en ständigt återkommande
kommentar. Bilradioapparaterna hade en prioriterad plats i butiken, men snart skulle det komma något helt
nytt. – Biltelefonen. Ett antal stora tunga obekväma enheter som skulle monteras både fram och bak i bilen.
Men ändå, Bil & Buss blev ledande i biltelefoni,och det tack vare att en ny medarbetare anställdes som
butikansvarig. Hans namn var Hans Matsson och gjorde entré hos oss 12 januari 1987. Det var med gott
hjärta som jag, och förmodligen fler med mej, överlämnade telefonförsäljningen åt Hans.


Biltelefonexperten i Ludvika med omnejd.
Hans följde med in i nya företaget Bilmetro, där han sedan
blev reservdelschef.


Tyvärr slut
Nu med ETKA går uppdateringarna helt automatiskt. Om man ska nämna något "plågsamt" under de
första åren, så var det inventeringarna som varade halva natten.Nu ett minne blott, tack och lov.
   Om den åtråvärda reservdelen inte låg i lager och kundens, åkeriägarens minspel tydde på en viss
missbelåtenhet, vilket ibland är ett mycket milt uttryck, gällde det att på ett så lidrigt sätt som möjligt
försöka förklara detta tragiska faktum. Uppfinningsrikedomen var berömvärd på att finna vita lögner vad
detta berodde på. Även om vi förstog att yrkestrafiken krävde full lagerhållning av oss. Men inte blev det bättre
för att vi fick ovett och utskällningar för restordernoteringarna. Bussbolagen i  Dalarna var förmodligen
dessdå mer tacksamma över bristerna i lagerhyllorna. Många reservdelar skickades per buss mellan våra
kollegor, främst i Borlänge och Falun.
   Reservdelar beställdes även genom att ringa till generalagenterna i Södertälje.Våra brister antecknades i en
orderbok och beställningen lästes upp i nummerordning för att levereras per SJ ilgods. Paketen hämtade vi själva
på järnvägsstationen varje morgon klockan åtta. Det dröjde flera år innan Bilspeditionen tog hand om
leveranserna och godset lämnades av  utanför dörren. Även telefonbeställningarna upphörde och vi knappade
in våra order i datorn. I dag är som bekant månadsordrarna borta men dagsorderbeställningarna per online i
datorn sker nu ungefär på samma sätt efter 30 år. Vad, och hur blir det härnäst? Ännu är det den mänskliga
faktorn en påminnelse om sårbarheten i datorernas tid. Att beställa vattenslang och få en navkapsel hör inte till
ovanligheterna, även om det inte sker lika ofta i dag.
  Man skall också nämna allt roligt som varit. Nej, allt roligt går inte att nämna. Kamratskapen mellan oss
på lagret tycktes vara större än på verkstäderna. Kanske hade vi mer tid att busa och skoja mellan alla
klagomål på att delarna inte fanns i lager.

  I dag när jag träffar de som förr var arbetskamrater pratar vi en stund om gamla minnen och upplevelser. Om
personer som på ett eller annat sätt utmärkt sig eller vi minns av någon orsak. En omöjlighet att minnas alla vid namn.
Reservdelsavdelningen påminde stundtals om ett vandrarhem.Några namn på lagerpersonalen kommer jag ihåg som
Kjell Frögren, Christer Glaadh, Olle Jonsson, Mats Jonsson, Sigge Anders, Bengt Håkansson, Jussi Tiusanen, Agneta Alm,
Gun-Britt Lindqvist, Gunnel Berggren, Kent Andersson, Johnny Eriksson, Bo-Lennart Bengtsson, Mats Lissjanis,
Hans Matsson, Yvonne Andersson, Henrik Nyckelgård, Leif Holmström, Anders Sjödin.

Kjell Frögren letar artikelnummer i nya microfichläsaren

Hjalmar Kämärä vid montörshopen väntar på att få sina reservdelar.

 
Kent Andersson och Johnny Eriksson studerar avtalet.
Tore Lindqvist, biltestare, verkmästare och sedan reservdelsman.