En kall vinterdag i början av januari 1970 letade jag mej fram till bilfirman Bil & Buss i Ludvika. Jag kom för att se min nya eventuella anställning som reservdelsman. I entrén mötte jag Olle Jonsson som hade lördagsjour i butiken. Han visade mej in till reservdelschefen Bengt Håkansson. Det blev ett långt möte. Vad hade hade han att erbjuda, vad hade jag för krav, önskemål och mycket annat.
Efter en rundvandring genon lokalerna var jag ganska säker på att jag skulle söka platsen. Och så blev det att jag flyttade från Stockholms ändlösa bostadsköer till Ludvika i Dalarna där jag fick välja på ett par lägenheter i närheten. Skulle jag rota mej här, eller var det bara en mellanjobb för att söka annat.



Mina nya arbetskamrater som var i ungefär min egen ålder var Kjell Frögren, Christer Glaadh, Jussi Tjusanen och Agneta Alm.Reservdelschefen Bengt Håkansson var äldst och "förste man" Olle Jonsson 10 år äldre än jag.
Det skulle bli mycket nytt att lära in. Lastbilar saknade jag helt erfarenhet av och det var nog det svåraste att lära sig med alla luft- och hydraliksystem på bil och släp. En del nya uttryck, som till exempel då en montör ville ha en "tocka där" skapade total förvirring. Nu hade jag viss erfarenhet av "Bubblan", som jag skruvat något på under mitt bilägande.

Bilhallen och verkstäderna var helt skilda byggnader. För att komma till verkstaden och butiken kommer man fört till kundmottagningen för personbilarna. Där fanns verkmästarna och kundmottagarna Stig Frisk och Skoogh. Senare kom Tore Lindqvist efter att Skoogh slutat. Tore var innan dess biltestare åt bilavdelningen.Vid kassan arbetade Brigitte Manert och butiken sköttes av Frögren och Glaadh. Telefonväxeln där Sigrid Jansson svarade låg i kontorsdelen som nådes genom trappan till höger i bild. Där hade kamrer Börje Jansson och hans assistent sina kontor. (Mer om bilhallen och verkstäderna på annan plats.) Senare kom Gudrun Karlsson för biluthyrning och Yvonne Bengtsson (läs nu Andersson)1996 på ekonomin.

Bil & Buss ägdes av Scania som hade en vakande hand över oss, så vi gjorde inte alltid som vi önskade.Men mycket förändrades och byggdes om. och till. En egen bensinmack på området fanns tillgänglig främst för bilsäljarna och VD`n. Omsättningen på VD-posten var konstant. Den första jag träffade var Lundqvist. Inte för att vi umgicks precis, nej inte alls. De få gånger vi sågs kom han med bilnycklarna och sa till oss "Kan du pyttsa i", vilket i klartext betydde att vi skulle tanka hans bil. En gång blev det bortglömt och hur detta avlöpte är det ingen som vet. Nu mins jag inte namnen på alla hans efterträdare, men några har dröjt sig kvar i minnet. För att nämna någon minns jag Kjell Israelsson.

Han var ett "experiment" sa han. Jo, de som styrde och bestämde i Södertälje tyckte att de skulle anställa en ny VD, som helt saknade erfarenhet från bilbranchen.Israelsson kom nämligen från bryggeriet i Grängesberg. Jag hade haft honom som kund tidigare och var något avvaktande mot "experimentet". Tids nog ändrade jag mej och de flesta av oss tycker än i dag att han var den bästa.Han var också den VD som prioriterade utbildning av personalen.
Israelsson tog över skutan 1 januari 1986 och slutade september 2003. I dag driver han sin egen konsultfirma på Hammarbacken i Ludvika.
Kjell Israelsson

Ett företag med aktning ska naturligtvis ha en personalförening. Så och vi. Vår förening var duktig främst på två saker. Att ordna fester och delta i korpens alla aktiviteter. Korpidrotten sågs däremot inte positivt av  arbetsledarna som inte sällan tog emot sjukskrivningar efter hockey-bockey och fotbollsmatherna. Då tror jag festerna var något midre farliga.

På bilden har vi samlats i Grängesberg efter ett seminarium. Personen längst till vänster är Bil & Buss VD Kjell Israelsson. Hasse Alvarsson med dragspelet.
Brigitte Marnert, Olle Jonsson och Kjell Frögren på julfest.

Utbildats det har vi gjort, och det behövdes säkert, och det skedde i många olika former. Vi fick varsin landgång och lättöl i
källaren efter arbetets slut. Mer påkostat var när vi hyrdes in på stadens flotta hotell och lärde oss än en gång hur viktigt det är
att ha kunden i centrum. En dag stängde vi firman och for till Grängesberg och lärde oss ...just det, i centrum var det.Våra internt
skapade kurser var ofta lika lärorika som gemytliga, eller tvärt om..
Bil & Buss i i final på Hillängens gröna matta. Denna gång dock mot övermäktigt motstånd.
Övre raden: Lars Jarl, Kent Andersson, Tommy Ehrin,  Lars-Åke Jansson (lagkapten och pådrivare), Kjell Frögren, Leif Jonsson.
Nedre raden: Torgny Wiklund, Björn Elf, Gunnar Lundblad, Stig Frisk och Bengt Berg.
Hockey-bockey match i de blåvitrandiga tröjorna. En inte helt riskfri idrott. Att ha hjälm var inte så nödvändigt tyckte vi då.
Från vänster: Motståndare i röd tröja,Kjell Frögren, Bengt Berg, Stig Frisk, Björn Elf,(lagkapten), Lars-Åke Jansson..

Under Israelssons tid reste hela personalen i två omgångar till Volkswagen Werk i Wolfsburg. Vi tittade på fabriken och gjorde
också ett stopp i Hanofer. En stad där det fanns en del att se, och som vi inte borde se. Efter denna resa var det på sin höjd
att  han släppte iväg oss med Ålandsbåten.

Flytten till nya ändamålsenliga lokaler i Marnäs och Smedjebacken.
Behovet av större anläggning blev till slut akut. Israelsson tog portföljen och reste ner till Södertälje, slög näven i bordet 
och fick herrarna att inse att detta var den ultimata lösningen.Men vart? Åtskilliga förslag diskuterades. För personbilssektorns
del kunde GM´s gamla lokaler i Marnäs efter om- och tillbyggnad passa. Svårare var det att hitta nytt hem åt lastbilarna.
Kunde en ledig lokal i Smedjebacken vara ett alternativ? Hur skulle  kunder och åkeriägare reagera för att tvingas köra
2 km till verkstaden då de tidigare hade den på hemmaplan. Kunderna vi hade i Smedjebacken var naturligtvis mer positva.
Och så bestämdes en flytt av Scania till grannkommunen.
Vi hjälpes åt att packa och köra. Ett par sopcontanier fylldes ganska snart och resten hamnade ungefär där det skulle.

Fortsätt och läs om "Den nya tiden".