Lastbilsverkstaden

Bilden är förmodligen tagen i början av 60- talet. En vertygslåda
ligger på golvet med mekanikerns handverktyg. Hur långt skulle
en montör klara sig med den verktygsuppsättningen i dag.
Personen i vita rocken kan möjligen vara verkstadschefen som
är ute på golvet för att diskutera ett problem. Senare blev denna
del av verkstaden lagerlokal.

Göran Backelin gör här en motorrenovering på en Scania L110. På bänken har han radat upp kolvarna som skall ersätta de gamla och uttjänta. Att rusta en motor var ett vanligt förekommande arbete på verkstaden. Göran hann med många renoveringar innan han blev verkmästare. Att en erfaren montör blev "verkare" och kundmottagare var vanligt då tjänsten blev ledig.

Lastbilsverkstaden var belägen i den bortre delen. Den var av naturliga skäl större och rymligare.
Fler hjälpmedel var utspridda längs väggarna, stora domkrafter och pallverktyg trängdes ändå
om utrymmet då verkstaden var full av bilar med släp.Verkstaden saknade lyftar och montörerna
hasade sig fram på liggbrädorna mellan hjulen. Det var tungt, slitsamt, bullrigt och smutsigare med
dieselmotorerna än vad kollegorna hade på personbilsverkstaden. Det var också mörkt att krypandes
leta efter felet som skulle åtgäedas. Kanske var det en slang som brustit i kylan.och då känna snön droppa
ner i kragen var inte alltid det skönaste.
  Längst bort var en avdelning för underredsbehandling. Den var avskild av ett skynke som hängde ner
från taket. Där tectylsprutades personbilarna av bland andra KjellBogström. (En gottlänning som lärde oss
varpakonsten.)

Kanske var det av miljöskäl som montörerna här inte blev så långvariga.Av de som stannade så länge
att jag minns dom än var Göran Backelin,. "Chabby", Arne Karlsson, Torgny Wiklund, Mikael Wiklund
Robert Habourn, Putte", Rolf Elg, Sven från Älvdalen, Risto, Novacovic, Stefan Andersson och Jörgen Bergh.
Verkmästare var Zetterlund och Blomberg. Rolf Elg och Göran Backelin var också verkmästare en kort period.